ROBERT ASCHBERG – Arvtagare till ondskan

Arvtagare till ONDSKAN – som många fegar för

ROBERT ASCHBERG - KHAZAR - JUDE - SONSON TILL MASSMÖRDARE- OLOF ASCH
Robert Aschbergs farfar Olof, som gått till historien som Lenins bankir, spelade en avgörande roll för grundläggandet av det Ondskans imperium, som med tiden spred sig världsvida: Folkrepubliken Kina, Nordkorea, Kambodja, Vietnam, Östeuropa, delar av Afrika och Latinamerika.
I ”Kommunismens svarta bok” (1997) med den franske historikern Séphane Courtois som huvudförfattare har kommunismens offer beräknats till ofattbara 94 miljoner.
Nyligen publicerade Expressen en artikel om Sveriges roll i uppbyggnaden av det kommunistiska Sovjet. Artikeln är författad av Martin Kragh – ekonomie doktor och forskare vid Uppsala Centrum för Rysslandsstudier.
Artikeln har dock fått en något missvisande rubrik: ”Sverige tvättade Lenins blodspengar”. Sverige har förvisso visavi Sovjet förhållit sig på ett föga hedrande sätt – både vid tiden för Sovjetmaktens etablering och senare. Sverige var – som Kragh påpekar – ”det första landet som aktivt började idka handel med bolsjevikerna”. En tradition som Sverige återknöt till i samband med handels- och kreditavtalet med Sovjetunionen 1947. Men det var inte Sverige utan Lenins bankir Olof Aschberg som tvättade Lenins blodspengar.
Sonen Sven blev läkare. På äldre dar bosatte hans sig i La Rochelle i Frankrike. I Frankrike öppnade Sven på 1990-talet process mot franska staten, som han krävde på skadestånd för allt som den franska staten 1940 hade beslagtagit från fadern men också för det lidande fadern hade åsamkats i franskt interneringsläger.
Bland det beslagtagna fanns ett slott, en stor och dyrbar konstsamling men också en omfattande aktieportfölj. Ett av aktieinnehaven gällde Societhé Pathé Cinéma med en kedja av biografer runtom i Frankrike och radiosändaren Ile de France. I detta bolag hade Olof Aschberg vid den aktuella tiden 120 762 aktier. Genom bulvaner försökte Tysklands propagandaminister Joseph Goebbels förvärva detta innehav. Aschberg erbjöds att själv sätta priset. För Goebbels var det av stort intresse att komma över de betydelsefulla Phaté-journalfilmerna, som visades på biograferna världen över.
I samband med dessa förvecklingar – det var före den tyska inmarschen – misstänkte den franska säkerhetstjänsten, att Aschberg kolaborerade med tyskarna. Aschberg arresterades och vad han ägde i Frankrike togs i beslag. Själv sattes han i interneringsläger borta i Pyrénéerna, från vilket han efter ett år kunde köpas fri för att från Lissabon ta sig med lastbåt till New York, där han sedan vistades kriget ut.
Sven Aschberg vann skadeståndsprocessen och kunde kvittera ut 340 miljoner francs! Själv var han bohem och levde ett enkelt liv. Hur och för vad pengarna kommit till användning är en intressant fråga.
Sonsonen Robert debuterade i det offentliga som aktivist inom avgrundsvänstern. Tillsammans med Peppe Engberg, Peter Kadhammar, Stefan Lindgren, Gunnar Ohrlander, Jörgen Widsell och Marita Ulvskog ingick han i ”Gnistangänget” – det gäng som gav ut Gnistan som fram till 1989 var organ för Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (KFML).
Efter KFML-tiden är det Expo med vidhängande koncern som gällt och gäller som Robert Aschbergs operativa plattform, där han gäller som Gudfader. Som tungt bolag i koncernen märks företaget Piscatus, som lyckats samla på sig över en miljon dokument från domstolar och myndigheter. Företaget är inte bara viktig opinionsstyrande underleverantör till medierna utan även till SÄPO. Ett annat av koncernens nyckelföretag är Expo Research som inriktat sig på att bygga upp ett arkiv med ett omfattande personregister. Enligt Jan Guillou arbetar EXPO med vidhäng som en klassisk underrättelseorganisation.
Enligt egen utsago understöds EXPO av den judiska frimurarorganisationen B’nai B’rith och dess underorganisation Anti-Defamation League (ADL). ADL blev tidigare avtackat i varje nummer av tidningen Expo. ADL har i sin tur ett intimt samarbete med den israeliska säkerhetstjänsten Mossad, vilket en av ADL:s nyckelpersoner – Arnold Foster – klart och tydligt tillstår i sin självbiografi ”Square One: A Memoir”.
Som tunga svenska finansiärer märks Mikael Kamras, Gabriel Urwitz och Robert Weil.
Att koncernen hos Statens Kulturråd ansöker (och får) kulturtidskriftsstöd är bara en skenmanöver. Pengar saknar man inte.
Det gör uppenbarligen inte heller Robert Aschberg. När han för några år sedan blev blåst på 19 miljoner av ”Solvallakungen” Tore Ferdinand Pettersson var det något ”Robban” tog med en klackspark.
Robert är inte längre Expos ansvarige utgivare. Sitter bara i styrelsen. Nya frontnamn är Mona Sahlin och Kerstin Brunnberg tillika ordförande i Statens Kulturråd men också (sic!) Reinfeldts tilltänkta kulturminister Cecila Stegö-Chilò.
EXPO-koncernen har blivit en betydande maktfaktor – inte minst genom styrningen av medierna. En maktfaktor som borde utsättas för granskning. Organisationen kan liknas vid en i privat regi bedriven STASI-organisation.
En första självklar åtgärd är att en åklagare ger order om husrannsakan åberopande skäligen misstanke om brott mot PersonUppgiftsLagen (PUL). Sverige skulle få uppleva ännu en IB-affär men då av långt större omfattning än den tidigare.

 

vem är -robert aschberg

http://www.dsm.nu/samhallsupplosare_5.html

aschberg

http://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Aschberg